En vårdag när isen smälter i Norra Ishavet föder en kaskelothona sonen Tångöga. Tångöga växer upp i trygghet hos flocken, diar och lär sig äta bläckfisk. Han får lära sig att späckhuggare är farliga, men att det farligaste som finns är människorna i järndjuren. Människorna tvingar kaskeloterna att flacka runt för att undvika järndjuren och kunna finna mat. Tångöga växer dock upp ganska bekymmerslöst och leker mycket med jämngamla Gylte. De har en väldigt fin vänskap som nästan gränsar till kärlek. En dag kommer så katastrofen. Ett valfiskesfartyg har spårat upp flocken och ett inferno bryter ut: harpuner susar genom luften och kanoner skjuter granater som exploderar i blodiga moln. Alla de vuxna valarna dödas men Gylte och Tångöga lyckas fly. Nu är de ensamma i de ödsliga haven och tvingas fly ifrån människornas jakt och deras gifter.
Kaskeloternas sång är en mycket sorglig och gripande berättelse om människans grymhet och tanklöshet. Passar bra att läsa när man har ett miljötema.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ÄLSKAR DENNA BOKEN! ÄLSKAR KASKELOTTER SOM KASKELERAR RUNT I HAVET
Skicka en kommentar