Svenhammed är fångad mellan två världar. Sitt namn har han fått från både sin pappa Muhammed Muhammed och hans favoritsekreterare Sven på Socialkontoret. Ett bra sätt att visa svenskhet, tyckte hans pappa. Ett jävligt korkat sätt, tycker Svenhammed, och hatar sin pappa för det.
Svenhammeds pappa säljer grönsaker på torget och går på soss. Hans mamma är hemma och städar och lagar mat. Lillebror Muhammed Jr börjar läsa tjocka böcker om filosofi och islam. När det inte gått så bra med grönsakerna avreagerar sig Muhammed Muhammed på sina barn. Oftast på Svenhammed, men ibland också på hans lillebror. Hans mamma säger inget utan torkar bara upp blodfläckarna.
Som tur är har Svenhammed sin bästa vän Chino och deras tjej Mjäll (eller Miell som hon egentligen heter). Med dem kan han prata om allt. Eller, nästan i alla fall. Om allt det andra skriver han i sina journaler. Inte i någon fånig dagbok som tjejer eller töntar skriver, utan en journal lite som en James Bond eller polisen i Beck. I journalen berättar Svenhammed om sitt liv, sina föräldrar, sina vänner och Emilia. Den nya tjejen från det fina området på andra sidan motorvägen. Svenhammed får alltid ont i magen när han går över bron till det fina området där bara svenskar bor, i stora fina hus. Men när Emilia börjar i klassen blir Svenhammed blixtförälskad och måste genast visa att han är bäst, rikast och vackrast. Han börjar på det smartaste sättet han vet: genom att sälja smuggelsprit och cigg åt sin gangsterkusin Bajram.
En stark bok som är både rolig och sorglig. Lite som om Bert hade fötts av invandrarföräldrar i förorten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag är biliotekarie och tänkte att den här boken verkar ju jättebra och passar säkert för ett bokprat. Men nu när jag läst ut den är jag mest sur över hur nedvärderande boken är mot kvinnor och hur stereotyp den är! Även Svenhammeds arabiska familj beskrivs väldigt stereotypt. Mamman är kuvad och pappan är grönsakshandlare, går på soss och slår sin familj. Att jämföra med Bert vet jag inte, Svenhammeds journaler är en dyster bok och jag har då aldrig läst om att någon kallar någon annan för hora eller blir slagen blodig i en Bert-bok.
Jag har faktiskt hittat några likheter med Bert. Om du läst lite mer Bert än det första vet du att han senare också gillar en flicka som heter just Emilia, och hon är också någon slags överklassdotter (egentligen känner de varandra sedan första klass, men märker knappt varandra innan). Det var i böckerna, TV-serien han aldrig fram dit.
Sedan tar nog likheterna slut men det handlade ju egentligen inte om likheter med Bert, utan hur Bert-böckerna kanske varit om han bott i en stad med stora sociala problem.
Vad är det för skitsnack Maja?
Denna bok är nog den sämsta bok jag någonsin har läst
Det är ju svärdomar i varje mening typ..
Skicka en kommentar