Ännu en opolerad, tidstypisk förortsskildring från Douglas Foley. Karim och hans kompisar Gabi och Metin går i nian. Det är sista året för dem på högstadiet, och sista året för den slitna skolan som efter avslutningen läggs ner. Gabi bryr sig inte ett dugg om skolan, det enda han bryr sig om är att tjäna pengar. Snabbt. Eftersom han alltid ställer till med bus på skolan, utlöser brandlarmet och stjäl datorer håller rektorn honom lugn med hjälp av mutor. Karim försöker sluta upp med allt kriminellt, men han vill ändå inte svika sin vän Gabi. Därför hänger han på när Gabi vill råna någon. De får inte mycket, och Karim förstår inte varför Gabi var tvungen att sparka kvinnan i ansiktet. Han lovar sig själv att det var sista gången. Strax därpå börjar Nikoo på skolan. Karim blir nästan genast handlöst förälskad i den starka och vackra tejen, och de båda blir ett par. Men det dåliga samvetet gnager i Karim, för det var Nikoos mamma som han var med och rånade.
Skolavslutningen närmar sig, och med samma obönhörliga logik som i de klassiska tragedierna närmar vi oss katastrofen. När Karim kommer att orsaka sin älskade Nikoos död.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar